Nu är vi hemma igen. När jag kom till Sorsele i söndags var det -22 gader. Idag när vi åkte hem var det +4 grader! Skönt att vara hemma igen. Bara att få ligga på sin egen plats i soffan och titta på tv! Hundarna tycker också att det är skönt att vara hemma. Det har varit mycket folk. På julafton var vi 17 personer. Även om Pippi och Nietzsche älskar människor så blev det nog lite väl många för dem. Vi har träffat två fantastiskt fina sibiriska laikor. På bilden nedan syns Kiri. Hon är 63 cm hög (maxhöjd för en tik är 61 cm) och liknar mest en varg. Den andra, som vi inte har på bild, är lite lägre och svart och vit. Båda har väldigt fina temperament. Väldigt coola hundar. De kan användas både till fågel- och älgjakt. Nu ska vi bara vara hemma och nuta av att vara lediga!

Enya slänger sig ut i den djupa snön.

Här sitter en ängel som har kraschlandat i tallen. Om ni tittar noga ser ni att ena vingen har fastnat i trädet ovanför henne.

Kiri igen.

Och så lilla Pippi.

Achmed Sings Christmas Songs

http://www.break.com/index/achmed-sings-christmas-songs.html

God jul till er alla från en ganska trött etnolog! Slutspurten har varit allt annat än mänsklig. Jag hoppas att ni inte har gett upp hoppet om mig som bloggare! :-) Nu laddar vi för firande av jul i Sorsele. Där finns snö i massor!

Julklappstips

Roliga och annorlunda julklappar hittar du på www.bloodred.se. Den som är intresserad av skräckfilm kan hitta många godbitar här. Och varför inte lite annorlunda julpynt! :-) Eller vad som helst!

Lite bilder från Krägga och Västerås i somras

I brist på annat lägger jag ut några bilder från utställningarna i Krägga och Västerås i somras. Tyvärr har inte Pippi fastnat lika bra som Nietzsche.

Annars rullar livet på med ganska högt jobbtempo och mycket hundliv på fritiden. December är en intensiv period på univeritetet. Det ska verkligen bli skönt med lite ledighet över jul. Vi kommer att fira jul i Sorsele.

Jag behöver definitivt en ny kamera så att jag kan ta lite nya bilder. Det verkar som om Nietzsche håller på att hitta formen, "torka ut" som många säger. Han ser riktigt fin ut nu. Pippi dock ser mer eller mindre ut som en liten whippetjulgris, men det är bara tillfälligt! Vi ska byta foder så att hon får i sig mindre kolhydrater, men vi vill inte kasta bort mat. Hon får äta upp det som är kvar.

Samisk teater

Igår kväll var jag på teater - Dušše Ánná (Bara Anna på svenska). Pjäsen är resultatet av ett samarbete mellan Sámi Teáhter i Kiruna och Beaivvá Sámi Teáhter i Kautokeino och handlar om en samisk kvinnlig politiker och hennes samtid, allt från hennes ungdom, med protester mot Altaälvens utbyggnad till ett nutida familjedrama. Det är en jobbig föreställning där övergreppen mot Ánná inte i första hand kommer från storsamhället utan inifrån den egna familjen. Det handlar bland annat om incest och misshandel. Dušše Ánná innehåller flera berättelser. Det samiska "uppvaknandet" på 1970-talet är en central händele. Det handlar om viktiga kapitel i samernas närhistoria. Det personliga och det politiska griper in i varandra. Scenografin är enkel. Även den som inte försår nordsamiska kan hänga med i berättelsen. En tv-skärm matar fram bilder till handlingen och sporadisk textning på svenska. Allt som sägs blir inte översatt, men det gör absolut ingenting. Ánná spelas av den eminenta jojkaren Inga Juuso och hennes motspelare är Toivo Lukkari (som hade huvudrollen i Richard Hoberts film Den femtonde hövdingen). Ánná pendlar mellan att vara väldigt samisk och att, av i det här sammanhanget helt begripliga skäl, helt ta avstånd från det samiska. Musiken är komponerad av Frode Fjellheim, en utmärkt kompositör och jojkare. Jag har gått jojkkurs för honom. Synd att ni som bor i söder inte får möjlighet att se en sån här föreställning.

Khoma på banan igen

Nästa år gör Umeåbandet Khoma comeback! Det har varit tyst om Khoma efter albumet The Second Wave som kom ut 2006. Men nu är de alltså på gång med ett nytt album. Jättekul! Lyssna på dem här!

Tatueringen

Så här blev tatueringen på Anttis rygg! Riktigt snyggt tycker jag! Synd bara att det gör så jävla ont. Annars hade nog jag också haft en i mindre format på benet. Jag har redan en liten g-klav längst ner på höger ben så jag vet att det gör fruktansvärt ont.

Promenad i första snön

Det blev inte några bra bilder, men jag lägger ut dem ändå. Typiskt nog tog batterierna slut när jag för en gång skull hade med mig kameran ut. I går hade vi i alla fall jättefint väder och åkte ut till Södervik för en liten promenad. Vi fick koppla Pippi efter en stund. Hon blev alldeles tokig av alla spårlukter som förmodligen blir extra tydliga i snön. Nietzsche spårade också lite, men han är mer intresserad av att springa fram och tillbaka och hålla koll på oss. I vilket fall som helst hade vi en skön stund i den spröda kylan i novembersolen. Jag älskar verkligen när det blir kallt och hundarna fungerar mycket bättre i kyla än i värme. Det gäller åtminstone Pippi. Lite kläder bara så är det bara att gå.

Är det här en whippet, eller någonting annat?!

En älgkalv?

Det här är i alla fall Antti!

Jag har ångrat mig

Jag kommer att fortsätta blogga här. Det blir ingen hemsida på ett tag. Just nu har jag inte så mycket tid (eller ork) till att blogga, men jag är snart tillbaka på banan igen. Poblemet är nog kanske snarare att jag tycker att jag inte har så mycket att säga just nu. Det händer inget speciellt med oss. Vardagen rullar på med mycket jobb och hundpromenader. Jag ser fram emot valpköp till våren. Då ni, då blir det mycket bloggande och bilder.

En sak kan jag berätta i alla fall som hände igår. Musikklasserna i Umeå firar 15 år i år och hade en jubileumskonsert med George Riedel-musik i Stadskyrkan. Jag var där och lyssnade på de skönsjungande barnen och ungdomarna (årskurs 4-9). Nu är det så att jag är agnostiker, på gränsen till ateist, och är väldigt kritisk till att man väljer en kyrka som konsertlokal. Det är gratis, vilket förmodligen är ett viktigt argument för att använda kyrkan. Men skolan skall vara icke-konfessionell (står i läroplanen), vilket jag ser som ett motargument till detta. Det rum man vistas i har betydelse. I mitten av konserten kommer en präst in och ska göra en betraktelse. Jag blev riktigt arg och reste mig upp och gick ut och kom in igen när han var klar. Jag ser det som att kyrkan "passar på" när det är alldeles fullt i kyrkan. Men det här är väl det pris vi får betala för att låna kyrkan till konserter. Alltså, kyrkor ska inte användas som konsertlokaler för skolor! Ett annat problem med musikklassverksamheten i Sverige är att majoriteten av dem som väljer att gå där är vit medelklass. Vad beror det på tror ni? Det finns givetvis många anledningar till det, men kyrkan är en och valet av musik som man jobbar med är en annan. På så sätt rekryterar man inte elever från underrepresenterade grupper såsom arbetarklass och nysvenskar! Vilket fantastisk integrationsprojekt det skulle kunna vara att jobba tillsammans med musik!

Avslutar

Från och med idag slutar jag att blogga på den här sidan. Istället har jag startat en ny hemsida där det också finns en blogg. Välkomna på en liten titt! http://whippeternal.zoomin.se/ Sidan är långt ifrån klar.

Sveriges enda renodlade skräckbutik öppnar i Umeå

På lördag öppnar en etnologkollega till mig, Jonas Danielsson, Sveriges enda renodlade skräckbutik, Blodröd. I kväll ska vi dit på förhandsvisning. Jonas har också en zombieblogg. På invigningsdagen, lördag, är det dags för zombiewalk på stan.

2006 disputerade Jonas på avhandlingen Skräckskönt. Om kärleken till groteska filmer. Han vill med sin studie ge en djupare förståelse av en skräckfilmsfantasts känslomässiga reaktioner inför en skräckfilm. Hur förhåller sig egentligen tittarna till filmerna? De erfar inte bara en rad känslomässiga stämningar när de ser en skräckfilm, de reflekterar också över dessa känslor och ifrågasätter sina olika upplevelser. I avhandlingen diskuteras därför både de emotionella upplevelserna och den intellektuella diskussion som skräckfilmstittandet medför. Jonas har intervjuat nio kvinnor och elva män, vilka alla betraktar sig som hängivna skräckfilmsgenren. Tillsammans med sina informanter, som till skillnad från mer måttfulla rysarkonsumenter konsekvent benämns "brukare", har Jonas även närvarat vid filmfestivaler, biografvisningar och videokvällar.

Enya-höstbilder

Ja, i brist på nya roliga och fina bilder på hundarna lägger jag ut fler bilder på min dotter och hennes kompisar. De är ur samma serie som de tidigare bilderna.

Utställning i Boden

I lördags gick jag upp 03.15 för att åka till Boden och ställa ut Nietzsche för Karin Hedberg. Hur knäpp får man vara! Camilla Johansson som har Swaara Grains of Sand (Ruter) och Seflidos Bror (Bror) hämtade mig 04.30. Whippetarna var först ut i ringen och redan från början förstod jag att det inte skulle bra för Nietzsche. Han är alldeles för mycket hund för Karin Hedberg (och för många andra). Bedömningen var väldigt inkonsekvent. Nietzsche fick en slätt etta och kom fyra i öppen klass. Hur kul är det när man vill ha ett cert! Tur att det var trevliga människor där.

Det är i alla fall sista gången jag åker iväg med bara en hund. Nietzsche var djupt deprimerad hela dagen (ingen antropomorfism här inte) och Pippi var likadan här hemma. Han nästan vägrade vara utanför buren. Jag som hade tänkt att vi skulle ha en mysig dag tillsammans med mycket mys utan att Pippi kommer och bökar sig in emellan. Men han ville bara in i buren hela tiden och låg och tittade på mig med ledsna ögon. Stackas liten. Nu blir det i alla fall ingen fler utställning förrän till våren.

Ny bild på Zapper

Igår kom ett brev från min storasyster i Stockholm med den här bilden på min gamla whippet Zapper från Seeberga kennel. Kicki Sandell och Anna-Lena Bäckvall Hallin försöker hjälpa mig med att hitta hans kennelnamn. Det är skam på torra land att jag inte kommer ihåg det och inte finns det några papper kvar. Jag brydde mig inte ett dugg om sådant på 70-talet. Jag skulle tro att han på bilden är runt 6 år. Min fina pojke!

Dopp i myren

Häromdagen var jag och hundarna ute i Södervik i det fina höstvädret. Den snart igenvuxna gamla skogsvägen, som går till ett gammalt boställe med bara husgrunder kvar, var täckt med löv i rött, gul och orange. Där brukar hundarna få otroliga tokryck och bara springa runt runt tills de stannar av (tillfällig) utmattning. Pippi blir alltid så arg på Nietzsche när hon inte hänger med. Solen sken från blå klar himmel och det var nästan storm. Jag fullkomligt älskar den här tiden på året, färgerna, vinden, dofterna och den klara luften. Det är på hösten jag tar de riktigt långa promenaderna med hundarna. Dock, den här turen fick ett abrupt slut. Jag avvek från den vanliga promenadvägen och började gå på en annan liten väg som nästan inte alls är framkomlig och som leder till ett annat gammalt boställe, också det med endast husgrunder kvar. Det har börjat växa barrträd på den, men med lite vilja går det att ta sig fram. Hundarna sprang runt och nosade. På sidan om den här lilla vägen finns en av oss helt outforskad myr. Pippi började gå efter kanten av myren med nosen i backen. Sin vana trogen hade hon säkert fått upp ett spår. Nietzsche hade inte uppmärksammat att Pippi sprungit iväg. När han väl upptäckte det kastade han sig iväg, men inte efter henne utan rakt ut på myren. Jag hann inte ens blinka innan hörde jag världens plask. Jag fick panik och ropade på honom samtidigt som jag sprang genom skogen mot myren. Tack och lov kunde han ta sig upp snabbt och kom springandes emot mig dyngsur och glad i hågen. Det var inte så kallt men vi gick ändå tillbaka till bilen och åkte hem. Han hade varit helt och hållet under vattnet. Lilla gubben. Vi får hålla oss till de säkra myrarna i framtiden. Fast man vet aldrig. Där man minst anar kan det finnas vattenhål. Usch, hur ska jag nu våga gå ut på myrar.

Nietzsche har upptäckt något på marken som jag inte kan se!

Pippi med sina jättepinnar!

Höstbilder från Umeå

Min dotter Enya som går i åttan jobbar med reklamtema i svenskan tillsammans med två klasskompisar. Idag var de ute och fotograferade för att börja testa sig fram lite. De har en idé om att skapa ett klädmärke och göra reklam för det. Det återstår två veckor så vad det blir i slutändan återstår att se. De tog väldigt många fina bilder, många fler än dem jag visar här. Enya har grå tröja och svart stickad basker på huvudet. De har verkligen fångat hösten!

Umeå Pride

Igår drog Umeå Pride igång. Temat för i år är "Inblick och utblick". Arrangörerna vill belysa homo-, bi-, trans- och queerfrågor såväl internationellt som i Sverige och även visa på den mångfald som hbtq-rörelsen inrymmer. Så länge homfobin finns i vårt samhälle behövs pridefestivalerna! I morgon ska jag delta i prideparaden genom stan. Hela programmet finns på http://www.umeapride.se/. Umeå Pride har även en blogg som är värd ett besök http://umeapride.blogspot.com/.

Idéskolor för mångfald

Jag har deltagit i ett utvärderingsprojekt under två år och nu har vår slutrapport kommit i tryck. Vi är tre forskare som har utvärderat ett projekt som Myndigheten för skolutveckling drivit; Idéskolor för mångfald.

Om någon är intresserad av skolutvecklingsfrågor på förskolan, grundskolan eller gymnasieskolan går det att ladda ner rapporterna:

Delrapport 1

Delrapport 2

Delrapport 3

Slutrapport

Tatuering

På torsdag ska Antti tatuera bilden nedan på ryggen, 25-30 cm lång. Han fick presentkort av mig när han fyllde 40 tidigare i år. Bodil, min sons sambo, har tecknat bilden. När taueringen är gjord och redo för en bild kommer ni att kunna beskåda underverket här på bloggen.

Utmanad (igen)

Jag har blivit utmanad av Annelie (http://annielie.webblogg.se/).

5 saker i min frys: rabarber, sojakorv, grönsaker, älgklövar och (viltspårs)blod

5 saker i min garderob: Dr Martensskor, Dr Martenskängor, vita blusar, jeans och svarta t-tröjor

5 saker i min väska: mobiltelefon, kalender, tuggummi, anteckningsbok och pennor

5 saker i badrumskåpet: parfym, hårgelé, näskanna, kloklippare och smycken

5 saker i min bil: cd-skivor, hundtäcke, takbox, hundgrindar och lite skräp

5 saker i mitt kylskåp: ekomjölk, ekofil, spanska oliver från Willys (absolut bästa oliverna), jordnötssmör och sambal oelek.

Härmed utmanar jag:
Henrik, http://henrikharling.blogspot.com/
Malin, http://ekoblogg.blogg.se/
Jenny, http://helmingscorner.blogspot.com/
Annelie, http://sagoruna.blogspot.com/
Anko, http://hem.passagen.se/kmick/

Proposition om könsneutral äktenskaplagstiftning!

Regeringen offentligjorde idag listan över kommande propositioner. I den framgår att äktenskapspropositionen kommer innan årets slut. Samtliga riskdagspartier, förutom ett, har tagit ställning för en könsneutral äktenskaplagstiftning. Tänk att detta ska behöva ta sådan lång tid att få till en ny äktenskaplagstiftning!

I SVD kan man läsa om ett nytt lagförslag från könstillhörighetsutredningen som handlar om att alla transsexuella ska genomgå en kastrering för att få byta juridiskt kön. När ska detta ta slut?

Ny kör

För några veckor sedan började jag sjunga med en ny kör. Jag har tidigare sjungit i kören Vuxna Röster sedan 1999. Där har ambitionsnivån stuckit iväg lite väl långt för min smak. Att sjunga i VR innebär att man måste öva väldigt mycket hemma och det stämmer inte in i mitt liv just nu. Ett annat aber med den kören är också att det har blivit lite väl mycket religiös musik för min smak, agnostiker som jag är. Den nya kören, Björkstakören, är en uttalad profan kör, vilket passar mig. Dock, nu till helgen ska vi ha körinternat i Åmsele. Och vad tror ni händer då? Jo, vi ska sjunga på en mässa i kyrkan på lördag kväll! En samisk visserligen, men inte mindre kristen för det. Och jag ska kula och sjunga en solovisa. Jag och min vän Krister Stoor, som också sjunger med i kören, ska göra ett pass med svensk och samisk vallmusik. Jag ska locka på och valla kor, getter och får med kulning och lockrop och han ska locka på och valla renar med sydsamisk jojk. Ett litet experiment. Vi har jojkat och sjungit ihop på scenen tidigare så det ska nog gå. För övrigt vann jag jojkslam här i Umeå under samiska veckan i år. :-) Jag har en väldigt fin pokal här hemma som bevis.

The Kite Runner

Nu har jag äntligen sett den omtalade filmen The Kite Runner (Flyga drake). Vilken film! The Kite Runner handlar om två pojkar i Afghanistan. Amir och Hassan är vänner, men medan Amir bor med sin far i den stora fina villan lever Hassan i uthuset med sin pappa. Pojkarna trivs bäst när de flyger drake tillsammans och när Amir berättar historier för Hassan. I centrum står ett ohyggligt svek och de efterverkningar det får i pojkarnas och deras familjers liv.

Amir och Hassan är trots klassillnaden oskiljaktiga vänner, två pojkar i ett ännu fredligt Afghanistan, det är tidigt 70-tal. Amir är son till en rik köpman, Hassan är son till deras tjänare och båda har mist sin mor när de var nyfödda. Hassan ställer alltid upp på Amir, räddar honom ur varje knipa. Men när det blir Amirs tur att försvara Hassan, sviker han. I slutet av 1979 invaderas landet av sovjetiska styrkor och det utbryter krig i Afghanistan. Amir och hans far emigrerar till USA, Hassan blir kvar i det av konflikter sargade landet. Sedan kommer talibanerna och åren går - tills det blir dags för Amir att ta konsekvenserna av sina handlingar. Minnet av Hassan lever kvar och samvetet skaver, trots åratal av försök att lägga det förflutna bakom sig...

God och bra choklad

I Umeå finns en tjej, Jenny Berg, som importerar och säljer ekologisk och rättvisemärkt kvalitetschoklad. Företaget heter Theobroma Tastings. http://www.theobromatastings.se/ Det är en artikel om henne idag i Västerbottens Kuriren. Där berättas att hon i oktober får hem en sort från ett kooperativ i Peru som heter Mecsa Osha. Jag ser fram emot det! Jag har slutat äta godis och onyttig choklad. Men mörk choklad unnar jag mig emellanåt.

Terminsstart

Just nu är mina dagar fulla av undervisning och förberedelser av framtida undervisning. För tillfället undervisar jag om genus och sexualitet för museologiprogrammet, termin 3. Det är verkligen jätteroligt. De ska under terminen i grupper bygga virtuella utställningar i Second Life med hjälp av de teoretiska verktyg de får på föreläsningarna. Det ska bli spännande att följa dem. Vi ska bygga på med kategorierna social skiktning, funktionshinder, etnicitet, religion och region/plats.

Mitt bloggande kommer inte att vara så prioriterat ett tag framöver. Om jag försvinner kanske ni hittar mig i Second Life.

Folkhemsk film

För dem som är filmintresserade finns en mycket bra och intressant avhandling av Carina Tigervall. Den handlar visserligen endast om svensk film, men om det spännande ämnet hur "invandraren" representeras i svensk film. Carina har tittat på perioden 1970 - 2000 och kan se att "invandraren" har gått från att vara en främling på tillfälligt besök som inte fick/kunde/ville integreras i det svenska samhället, till att ha blivit en person som bor här och gifter sig med svenska partners. Trots detta fortsätter "invandraren" att vara annorlunda i svensk film. Ett exempel är filmen Capricciosa. I den gestaltas den mörkhåriga kvinnan med just de konstaterande egenskaper som i den dominerande diskursen förknippas med den Andra, såväl den etniska som Kvinnan. Kvinnan i filmen är varm, musikalisk och mänsklig, i kontrast mot de svenska tafatta männen. Den Andra Kvinnan ersätter här den svenska kvinnan som dog. En varm omsorgsfull hushållerska ersätter en varm omsorgsfull moder - en tankebild som är hämtad ur koloniala och patriarkala diskurser. Boken finns att ladda ner från universitetsbiblioteket i Umeå.