Tatueringen

Så här blev tatueringen på Anttis rygg! Riktigt snyggt tycker jag! Synd bara att det gör så jävla ont. Annars hade nog jag också haft en i mindre format på benet. Jag har redan en liten g-klav längst ner på höger ben så jag vet att det gör fruktansvärt ont.

Promenad i första snön

Det blev inte några bra bilder, men jag lägger ut dem ändå. Typiskt nog tog batterierna slut när jag för en gång skull hade med mig kameran ut. I går hade vi i alla fall jättefint väder och åkte ut till Södervik för en liten promenad. Vi fick koppla Pippi efter en stund. Hon blev alldeles tokig av alla spårlukter som förmodligen blir extra tydliga i snön. Nietzsche spårade också lite, men han är mer intresserad av att springa fram och tillbaka och hålla koll på oss. I vilket fall som helst hade vi en skön stund i den spröda kylan i novembersolen. Jag älskar verkligen när det blir kallt och hundarna fungerar mycket bättre i kyla än i värme. Det gäller åtminstone Pippi. Lite kläder bara så är det bara att gå.

Är det här en whippet, eller någonting annat?!

En älgkalv?

Det här är i alla fall Antti!

Jag har ångrat mig

Jag kommer att fortsätta blogga här. Det blir ingen hemsida på ett tag. Just nu har jag inte så mycket tid (eller ork) till att blogga, men jag är snart tillbaka på banan igen. Poblemet är nog kanske snarare att jag tycker att jag inte har så mycket att säga just nu. Det händer inget speciellt med oss. Vardagen rullar på med mycket jobb och hundpromenader. Jag ser fram emot valpköp till våren. Då ni, då blir det mycket bloggande och bilder.

En sak kan jag berätta i alla fall som hände igår. Musikklasserna i Umeå firar 15 år i år och hade en jubileumskonsert med George Riedel-musik i Stadskyrkan. Jag var där och lyssnade på de skönsjungande barnen och ungdomarna (årskurs 4-9). Nu är det så att jag är agnostiker, på gränsen till ateist, och är väldigt kritisk till att man väljer en kyrka som konsertlokal. Det är gratis, vilket förmodligen är ett viktigt argument för att använda kyrkan. Men skolan skall vara icke-konfessionell (står i läroplanen), vilket jag ser som ett motargument till detta. Det rum man vistas i har betydelse. I mitten av konserten kommer en präst in och ska göra en betraktelse. Jag blev riktigt arg och reste mig upp och gick ut och kom in igen när han var klar. Jag ser det som att kyrkan "passar på" när det är alldeles fullt i kyrkan. Men det här är väl det pris vi får betala för att låna kyrkan till konserter. Alltså, kyrkor ska inte användas som konsertlokaler för skolor! Ett annat problem med musikklassverksamheten i Sverige är att majoriteten av dem som väljer att gå där är vit medelklass. Vad beror det på tror ni? Det finns givetvis många anledningar till det, men kyrkan är en och valet av musik som man jobbar med är en annan. På så sätt rekryterar man inte elever från underrepresenterade grupper såsom arbetarklass och nysvenskar! Vilket fantastisk integrationsprojekt det skulle kunna vara att jobba tillsammans med musik!

Avslutar

Från och med idag slutar jag att blogga på den här sidan. Istället har jag startat en ny hemsida där det också finns en blogg. Välkomna på en liten titt! http://whippeternal.zoomin.se/ Sidan är långt ifrån klar.

Sveriges enda renodlade skräckbutik öppnar i Umeå

På lördag öppnar en etnologkollega till mig, Jonas Danielsson, Sveriges enda renodlade skräckbutik, Blodröd. I kväll ska vi dit på förhandsvisning. Jonas har också en zombieblogg. På invigningsdagen, lördag, är det dags för zombiewalk på stan.

2006 disputerade Jonas på avhandlingen Skräckskönt. Om kärleken till groteska filmer. Han vill med sin studie ge en djupare förståelse av en skräckfilmsfantasts känslomässiga reaktioner inför en skräckfilm. Hur förhåller sig egentligen tittarna till filmerna? De erfar inte bara en rad känslomässiga stämningar när de ser en skräckfilm, de reflekterar också över dessa känslor och ifrågasätter sina olika upplevelser. I avhandlingen diskuteras därför både de emotionella upplevelserna och den intellektuella diskussion som skräckfilmstittandet medför. Jonas har intervjuat nio kvinnor och elva män, vilka alla betraktar sig som hängivna skräckfilmsgenren. Tillsammans med sina informanter, som till skillnad från mer måttfulla rysarkonsumenter konsekvent benämns "brukare", har Jonas även närvarat vid filmfestivaler, biografvisningar och videokvällar.

Enya-höstbilder

Ja, i brist på nya roliga och fina bilder på hundarna lägger jag ut fler bilder på min dotter och hennes kompisar. De är ur samma serie som de tidigare bilderna.

Utställning i Boden

I lördags gick jag upp 03.15 för att åka till Boden och ställa ut Nietzsche för Karin Hedberg. Hur knäpp får man vara! Camilla Johansson som har Swaara Grains of Sand (Ruter) och Seflidos Bror (Bror) hämtade mig 04.30. Whippetarna var först ut i ringen och redan från början förstod jag att det inte skulle bra för Nietzsche. Han är alldeles för mycket hund för Karin Hedberg (och för många andra). Bedömningen var väldigt inkonsekvent. Nietzsche fick en slätt etta och kom fyra i öppen klass. Hur kul är det när man vill ha ett cert! Tur att det var trevliga människor där.

Det är i alla fall sista gången jag åker iväg med bara en hund. Nietzsche var djupt deprimerad hela dagen (ingen antropomorfism här inte) och Pippi var likadan här hemma. Han nästan vägrade vara utanför buren. Jag som hade tänkt att vi skulle ha en mysig dag tillsammans med mycket mys utan att Pippi kommer och bökar sig in emellan. Men han ville bara in i buren hela tiden och låg och tittade på mig med ledsna ögon. Stackas liten. Nu blir det i alla fall ingen fler utställning förrän till våren.