Lillprins Sakari har anlänt

Då är jag hemma igen med världens finaste lilla whippetpojke! :-) Resan gick oväntat bra. Sakari sov i stort sett hela tiden i canvasburen. Han kissade inte en enda gång under natten trots att han drack vatten. Han är en väldigt trygg och självsäker krabat, klev in i huset som om det var den mest självklara saken i världen. Pippi och Nietzsche tycker att han är lite läskig, men det går snart över. Mötet dem emellan var ändå väldigt odramatiskt. De morrar och skäller lite på honom när han är för kaxig. Mer än så är det inte.

Jag ställde in buren i valplådan så att Sakari skulle bekanta sig lite med den inför tågresan. Ett tag var alla fem (kvarvarande) valpar inne i den och tog för sig.

Sakari i mitten

Väntan på tåget i Skövde. Han tycker inte om kopplet.

Pippi ser coolare ut på bilden än vad hon är. Hon ligger på helspänn

Dagens reflektion

Konsumismen är vår tids ideologi. Inget formar vårt samhälle som den konsumtionskultur som numera får anses etablerad. I konsumtionssamhället krävs att vi lever konsumtionsliv. I en konsumtionskultur är konsumentens viktigaste ansvar att aldrig bli tillfredsställd, eftersom en tillfredsställd konsument är konsumtionssamhällets värsta fiende. En sådan köper ju inget. En sådan blir ju inget.

Temat går att läsa vidare om i Zygmunt Baumans Konsumtionsliv från 2008.

Bur till tågresan med Sakari

Som ni förstår tar vi det här med nyvalpen på fullaste allvar! :-) Idag var jag och inhandlade en bur för tågresan. Vi kommer säkert att ha nytta av den även under den första tiden här hemma, om Sakari trivs med att ligga i den vill säga. Om han inte trivs i den får vi hitta alternativ. Det viktiga är att han får sova i lugn och ro. Som en liten illustration på burstorleken ställde jag upp Nietzsche bredvid. Han ryms definitivt inte i den! Jag skar dock bort större delen av honom eftersom han inte ser riktigt klok ut på bilden.

Sakari drygt 7 veckor

Fotograf: Michaela Olsson (Nota's Crew)

Svensk film när den är som bäst!

Det är så skönt att vara ledig och ha ordentligt med tid till att se film! Igår såg vi Ruben Östlunds De ofrivilliga. Det är en film om normer, grupptryck, förnedring och marginalisering. Filmen består av fem berättelser i en "Altmansk" Short Cuts-anda. Med en otrolig stringens gestaltar Östlund en serie situationer som alla handlar om vardagliga konflikter som går överstyr. En man får en raket i ögat och vill inte kännas vid att något har hänt. En busschaufför som just lämnats av sin flickvän tar sina passagerare som gisslan för att någon haft ner gardinstången på toaletten och ingen vill erkänna "brottet". En lärare blir utfryst för att hon envisas med att påtala en kollegas misshandel av en elev. Ett gäng unga män, som hålls samman sen ungdomen av ett svårbegripligt spel av mobbing och outtalad homosexualitet, träffas under en helg i en stuga på landet. Två tonårstjejers kämpar för att leva upp till de ideal vi alla är med om att återskapa på olika sätt. Östlund berättar med en dokumentär nerv. Det är en fenomenal film som iscensätter hur extremt svårt det är att välja en "avvikande" identitet i dagens Sverige. Huvvaligen vilken bra film det är! Den dokumentära nerven gör filmen så otroligt trovärdig.

Sakari 7 veckor

Om en vecka åker jag och hämtar lillprinsen!

Är det vår eller...?

I natt kom det 1 dm snö i Umeå! Hur roligt är det när man vill ha vår?! Till och med plogbilen hade varit i farten på morgonkvisten.

Pippi kurar ihop sig lite extra när det är dåligt väder!