En jävla myrtur

Det började bra! Jag lämnade jobbet med ganska mycket ogjort. Solen sken och det var bland annat den som drog. Jag får väl jobba igen det på min första semsterdag på måndag, tänkte jag. Med en frisk Pippi och en matte som längtat till skogen och myrarna hela veckan fanns bara ett alternativ; Södervik, som är ett av finställena utanför vår stad. Där känner jag mig trygg med hundarna. Långt till närmaste storväg och bara skog och myrar så långt ögat kan nå. Det har aldrig hänt något spektakulärt tidigare. Pippi brukar ta sina små turer, men inte mer. Nietzsche brukar hålla sig nära (men springa som en tok runt, runt, fram och tillbaka, fram och tillbaka). Vi parkerade bilen och började gå efter vägen som vi gått på så många gånger tidigare. Det är en väldigt fin gammal väg med högt gräs i mitten. När vi kommit fram till myren svängde vi vår vana trogen ut på den. Myrdoften kom drivande i vinden, pustande. Hundarna kom igång ordentligt efter ett tag. Det var så roligt att se Pippi i full fart över myren. Jag stod och njöt av allt jag såg, ensamvarandes för stunden. Jag befann mig som i ett vakum i tillvaron. På andra sidan myren, mörka bryn av granskog. Hundarna sprang och lekte.

Vi fortsatte vår vandring över myren till ett smalt skogsparti. På andra sidan skogspartiet fortsätter myren i ännu större skala. Hundarna fortsatte att springa och busa. Jag fortsatte att njuta av stunden. Plötsligen började Nietzsche springa med nosen i marken som efter ett spår av något slag. Jag tog ingen större notis om det. Han brukar ju inte spåra nämnvärt. Pippi befann sig en bit bort, strosandes och lite luktandes. Utan någon större förvarning begav sig Nietzsche rakt ut på stormyren. Jag ropade, men han fortsatte att springa. När jag tittade lite mer noggrant såg jag färska älgspår i myren. Om man kan se spår i myren är de verkligen färska. Pippi stod och spanade efter sin bror.

Innan jag hann blinka satte hon iväg efter honom, i samma spår. På några sekunder var båda borta.

Jag ropade, kulade och visslade. Inga hundar. Nietzsche som brukar komma så fort jag ropar på honom. Den här gången var älgen viktigare än jag. Jag travade ut på stormyren och ropade och ropade. Inga hundar. Efter en liten stund kom dock Nietzsche och jag kunde koppla honom. Pippi hade viktigare saker för sig. Jag och lillpojken fortsatte att ropa och leta. Vi gick tillbaka till bilen, ingen Pippi. Till slut, efter ca 50 minuter, behagar hon komma tillbaka efter sin "älgjakt". Hon såg lite moloken och skamsen ut där hon stod och gömde sig bakom jaktstugan (hade hon stått där hela tiden?). Jag var fullständigt slut efter allt kulande, ropande och promenerande på myren. Jag kopplade henne utan att säga nämnvärt mycket - inget beröm eller gullegull - och vi gick tillbaka till bilen och åkte hem.

Värt att nämna om myrar

Myrmarker täcker bara 3 procent av jordens yta, men har lagrat stora mängder av grundämnet kol sedan istiden. Mellan 20 och 30 procent av det kol som finns lagrat i marken ligger bundet i myrar. Om världens alla myrar skulle förstöras skulle halten koldioxid i atmosfären öka med 50 procent.Finessen med en myr är att en så stor del av den biologiska massan finns under vatten i en syrefri miljö. Det biologiska materialet bryts inte ner och därför avges heller ingen koldioxid. Därför är det en kärnfråga hur ett förändrat klimat påverkar myrarnas förmåga att hålla koldioxid.

Frisk Pippi

Veterinären ringde idag och meddelade att provsvaren inte visade på någon infektion hos Pippi. Oj, så skönt. Hon är mycket piggare nu och har börjat visa Pippi-takter igen. Det kan visst vara så att hon har haft en infektion men har jobbat bort den helt på egen hand. Huruvida det har varit så, får vi aldrig reda på. Det viktigaste är att hon är på tårna igen, vår lilla pussgurka!

Veterinärbesök

Idag har jag varit på besök hos veterinären med hundarna. Pippi för blodprov och Nietzsche för en andra rabiesvaccination. Som jag skrivit tidigare har Pippi inte varit sig lik på sistone. Vi har tagit för givet att det varit kopplat till löpet. Men jag har varit lite fundersam över hennes hälta. Först haltade hon på vänster ben och sedan på höger ben. Vi plockade bort en fästing på henne i maj när vi kommit hem från Paris. Vovvarna var i Skinskatteberg när vi var borta. Där är det gott om fästingar. Jag googlade om fästingburna sjukdomar på hundar och kunde då läsa att bett kan ge borrelios eller ehrlichios. Symptomen stämmer in på Pippi, framför allt hälta och slöhet. Fästingburna sjukdomar kan orsaka problem med lederna. Det kan visa sig genom hälta ena dagen på ett ben och ett annat nästa dag. Precis så har det varit med Pippi. Vad vi vet har hon inte haft feber. Nu är det bara att vänta på provsvaren som kommer i slutet på veckan. Veterinären ville inte ge Pippi hennes andra rabiesspruta nu. Om hon har en infektion i kroppen har hon fullt upp med att bilda antikroppar mot den. Hundar kan också få TBE - fästingburen hjärnhinneinflammation - men det är väldigt ovanligt. TBE orsakas av ett virus. Nu håller vi tummarna för att Pippi inte har någon sjukdom!

Utmanad

Malin har utmanat mig! Egentligen förstår jag inte varför det heter utamning, men så här lyder i alla fall mina svar.

1. Vad gjorde du för tio år sedan? Jag blev antagen till forskarutbildningen i etnologi. Något annat speciellt kommer jag inte ihåg. Minnet är kort.
2. Vilka fem saker finns på att göra listan idag? Skrapa och måla fönster, åka ut med hundarna i skogen, cykla Nietzsche, handla mat och läsa lite.
3. Godis jag gillar: Choklad i alla dess former (nästan).
4. Vad skulle jag göra om jag blev miljardär? Ge pengar till mina barn, starta en gedigen fond för humanistisk maktforskning, köpa en ny bil och en stor husbil, sluta jobba, köpa en stuga i Hemavan eller Kittelfjäll, en stuga vid en fin sjö, ett litet hus på Kullahalvön i Skåne, köpa ett fint hus i Gävle (Villastan) och en västerbottensgård i Umeå samt starta en fond för Umeå stads förskönande.
5. Städer/orter som jag bott i? Gävle till ca nitton års ålder, Uppsala till 22 års ålder och sedan Umeå.

Jag utmanar Henrik, Jenny, Annelie och Anna!

Midsommar

Midsommarafton firade vi i Hjoggsjö med Mia och Jerry samt ett gäng andra människor. När vi kom dit klockan 13.00 hade det precis slutat regna. Efter en stund sprack himlen upp och solen kom fram och fortsatte sedan att skina resten av dagen och kvällen. När vi åkte hem vid elvatiden sken solen fortfarande på trädtopparna. Magiskt!

Utanför bastun, som inte tändes den här dagen

Men, pinnen sjönk ju. Hur gör man nu då?

mer midsommar

På promenad i finskogen

Pippi älskar stora pinnar!

Konstverk

Jag och Ulle underhåller (eller nåt) de stackars midsommarfirarna

Antti och Mia njuter i solen utanför bastun

och ännu mer midsommar

"... och än slank han ner i diket." Barn och ungdomar på marken och övriga endast halvvägs. Jag säger inget mer om den saken! :-)

Här leks det "kvasten" runt bagarstugan. Jerry går med kvasten mellan benen. Övriga gömmer sig någonstans bakom stugan. Det gäller att hålla sig undan. Den som först ser kvasten "blir". Vid knuten syns Signe. Det innebar att hon fick ta över kvasten. Någon som begriper? Man får definitivt inte springa med kvasten. Fråga gärna så ska jag förklara mer.