Folkhemsk film

För dem som är filmintresserade finns en mycket bra och intressant avhandling av Carina Tigervall. Den handlar visserligen endast om svensk film, men om det spännande ämnet hur "invandraren" representeras i svensk film. Carina har tittat på perioden 1970 - 2000 och kan se att "invandraren" har gått från att vara en främling på tillfälligt besök som inte fick/kunde/ville integreras i det svenska samhället, till att ha blivit en person som bor här och gifter sig med svenska partners. Trots detta fortsätter "invandraren" att vara annorlunda i svensk film. Ett exempel är filmen Capricciosa. I den gestaltas den mörkhåriga kvinnan med just de konstaterande egenskaper som i den dominerande diskursen förknippas med den Andra, såväl den etniska som Kvinnan. Kvinnan i filmen är varm, musikalisk och mänsklig, i kontrast mot de svenska tafatta männen. Den Andra Kvinnan ersätter här den svenska kvinnan som dog. En varm omsorgsfull hushållerska ersätter en varm omsorgsfull moder - en tankebild som är hämtad ur koloniala och patriarkala diskurser. Boken finns att ladda ner från universitetsbiblioteket i Umeå.

Kärlek

"Om människor skulle älska varandra lika mycket som sina hundar, skulle världen vara ett paradis."

-James Douglas-

Nietzsche på Alnön

Nietzschepojken under sina lc-certlopp på Alnön i Sundsvall den 17 augusti. Tack Anna och Andreas för bilderna!
Fotograf: Andreas Björklund

Bilder från Folkmusikfesten på Gammlia

Krister Stoor

Mullin Mallin

Fler bilder finns i webbalbumet

Valp nästa år

Vi har haft funderingar på att ta valpar på Pippi nästa år. Men nu har vi bestämt att så icke blir fallet. Vi är helt enkelt inte redo för ett sådant ansvar. Däremot kommer vi att köpa en valp från någon uppfödare. Inget är bestämt ännu. Just nu ser vi oss omkring. När vi hittar någon som passar kommer vi att slå till. Först var vi inne på en till tik. Men igår när jag var ute med endast Nietzsche började jag tvivla. Han är så smidig. jag kan ha honom lös utan att vara orolig över att han ska sticka efter andra hundar eller människor. Han lyssnar på vad jag säger och håller sig alltid i närheten. Pippi är raka motsatsen. Henne kan vi knappt ha lös någonstans, inte att lita på. Alltså; det kanske blir en hane till istället! Sedan kan vi ju fråga oss varför vi ska ha en hund till överhuvudtaget!? :D

Musik hela helgen

Då kastar vi oss över till något helt annat än heternormativitet och homofobi (även om det också finns i överflöd inom folkmusikvärlden, precis som i alla andra världar). Jag är någon form av producent för Folkmusikfesten på Gammlia eftersom det är jag som har satt ihop programmet och kurserna. Men det är gjort i samarbete med visföreningen i stan, VISUM. Gammlia är vårt friluftsmuseum vid Västerbottens museum. Det är nionde gången vi tillsammans med museet arrangerar folkmusikfest i augusti månad. Vädret brukar vara fint, vi hoppas på det i år också! Om någon är intresserad att lyssna på vad vi erbjuder för musik kan ni gå in på Mullin Mallin, Pettersson & Fredriksson och Torbjörn Näsbom. Torbjörn spelar här Bach på sin nyckelharpa. Han är en fantastisk musiker och kan spela allt möjligt, både klassiskt och folkligt. Bland annat har han spelat och turnerat med Anne Sofie von Otter. Programmet är större än så här, men jag har inte ljudprov på alla. På lördag förmiddag är det kulningskurs. Om ni inte vet vad kulning är kan ni lyssna på Rosenbergs sjua. När jag är i skogen brukar jag använda kulning för att ropa in hundarna (fungerar inte alltid på Pippi :-)). Kulning (eller köukning som det heter i Jämtland) är en sångform som funktionellt förut användes för att locka på kor, getter och får vid fäbodar och som karakteriseras av en kraftig tonansats och vibratofri ton i extremt högt register. Fäbodar fanns ju inte i hela Sverige så främst användes det i Dalarna, Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen och Jämtland. Men man har givetvis lockat på sina fän även i andra delar av Sverige. Slut på dagens lektion! :-) Nu måste jag jobba!

Föreläsning i Sveriges mest homofoba stad

I går hade jag en föreläsning för gymnasielärare på temat "Vad är heteronormativitet och hur tar det sig uttryck i skolan?" i Örnsköldsvik. Allmänheten var också inbjuden. Det var inte en lätt uppgift. Jag var helt slut när jag kom hem. Jag tror att det var runt 70 personer i aulan och jag fick absolut ingen kontakt med dem. Det satt dock några personer ganska nära till höger som nickade och log emellanåt (när jag försökte vara rolig). Några till och med reste sig och gick ut. Om det här gänget något så när representerar Örnsköldsviks befolkning så förstår jag att staden har blivit utnämnd till Sveriges mest homofoba stad!

När jag var klar kom just de tre personerna fram och vi stod och pratade i nästan en timme. Det gav mig absolut mest av den tid jag var där. För det mesta går jag ifrån en föreläsning och har lärt mig något, och vissst, det gjorde jag väl den här gången också. Ni kan lista ut vad!