Lite bilder från Krägga och Västerås i somras

I brist på annat lägger jag ut några bilder från utställningarna i Krägga och Västerås i somras. Tyvärr har inte Pippi fastnat lika bra som Nietzsche.

Annars rullar livet på med ganska högt jobbtempo och mycket hundliv på fritiden. December är en intensiv period på univeritetet. Det ska verkligen bli skönt med lite ledighet över jul. Vi kommer att fira jul i Sorsele.

Jag behöver definitivt en ny kamera så att jag kan ta lite nya bilder. Det verkar som om Nietzsche håller på att hitta formen, "torka ut" som många säger. Han ser riktigt fin ut nu. Pippi dock ser mer eller mindre ut som en liten whippetjulgris, men det är bara tillfälligt! Vi ska byta foder så att hon får i sig mindre kolhydrater, men vi vill inte kasta bort mat. Hon får äta upp det som är kvar.

Samisk teater

Igår kväll var jag på teater - Dušše Ánná (Bara Anna på svenska). Pjäsen är resultatet av ett samarbete mellan Sámi Teáhter i Kiruna och Beaivvá Sámi Teáhter i Kautokeino och handlar om en samisk kvinnlig politiker och hennes samtid, allt från hennes ungdom, med protester mot Altaälvens utbyggnad till ett nutida familjedrama. Det är en jobbig föreställning där övergreppen mot Ánná inte i första hand kommer från storsamhället utan inifrån den egna familjen. Det handlar bland annat om incest och misshandel. Dušše Ánná innehåller flera berättelser. Det samiska "uppvaknandet" på 1970-talet är en central händele. Det handlar om viktiga kapitel i samernas närhistoria. Det personliga och det politiska griper in i varandra. Scenografin är enkel. Även den som inte försår nordsamiska kan hänga med i berättelsen. En tv-skärm matar fram bilder till handlingen och sporadisk textning på svenska. Allt som sägs blir inte översatt, men det gör absolut ingenting. Ánná spelas av den eminenta jojkaren Inga Juuso och hennes motspelare är Toivo Lukkari (som hade huvudrollen i Richard Hoberts film Den femtonde hövdingen). Ánná pendlar mellan att vara väldigt samisk och att, av i det här sammanhanget helt begripliga skäl, helt ta avstånd från det samiska. Musiken är komponerad av Frode Fjellheim, en utmärkt kompositör och jojkare. Jag har gått jojkkurs för honom. Synd att ni som bor i söder inte får möjlighet att se en sån här föreställning.

Khoma på banan igen

Nästa år gör Umeåbandet Khoma comeback! Det har varit tyst om Khoma efter albumet The Second Wave som kom ut 2006. Men nu är de alltså på gång med ett nytt album. Jättekul! Lyssna på dem här!

Tatueringen

Så här blev tatueringen på Anttis rygg! Riktigt snyggt tycker jag! Synd bara att det gör så jävla ont. Annars hade nog jag också haft en i mindre format på benet. Jag har redan en liten g-klav längst ner på höger ben så jag vet att det gör fruktansvärt ont.

Promenad i första snön

Det blev inte några bra bilder, men jag lägger ut dem ändå. Typiskt nog tog batterierna slut när jag för en gång skull hade med mig kameran ut. I går hade vi i alla fall jättefint väder och åkte ut till Södervik för en liten promenad. Vi fick koppla Pippi efter en stund. Hon blev alldeles tokig av alla spårlukter som förmodligen blir extra tydliga i snön. Nietzsche spårade också lite, men han är mer intresserad av att springa fram och tillbaka och hålla koll på oss. I vilket fall som helst hade vi en skön stund i den spröda kylan i novembersolen. Jag älskar verkligen när det blir kallt och hundarna fungerar mycket bättre i kyla än i värme. Det gäller åtminstone Pippi. Lite kläder bara så är det bara att gå.

Är det här en whippet, eller någonting annat?!

En älgkalv?

Det här är i alla fall Antti!

Jag har ångrat mig

Jag kommer att fortsätta blogga här. Det blir ingen hemsida på ett tag. Just nu har jag inte så mycket tid (eller ork) till att blogga, men jag är snart tillbaka på banan igen. Poblemet är nog kanske snarare att jag tycker att jag inte har så mycket att säga just nu. Det händer inget speciellt med oss. Vardagen rullar på med mycket jobb och hundpromenader. Jag ser fram emot valpköp till våren. Då ni, då blir det mycket bloggande och bilder.

En sak kan jag berätta i alla fall som hände igår. Musikklasserna i Umeå firar 15 år i år och hade en jubileumskonsert med George Riedel-musik i Stadskyrkan. Jag var där och lyssnade på de skönsjungande barnen och ungdomarna (årskurs 4-9). Nu är det så att jag är agnostiker, på gränsen till ateist, och är väldigt kritisk till att man väljer en kyrka som konsertlokal. Det är gratis, vilket förmodligen är ett viktigt argument för att använda kyrkan. Men skolan skall vara icke-konfessionell (står i läroplanen), vilket jag ser som ett motargument till detta. Det rum man vistas i har betydelse. I mitten av konserten kommer en präst in och ska göra en betraktelse. Jag blev riktigt arg och reste mig upp och gick ut och kom in igen när han var klar. Jag ser det som att kyrkan "passar på" när det är alldeles fullt i kyrkan. Men det här är väl det pris vi får betala för att låna kyrkan till konserter. Alltså, kyrkor ska inte användas som konsertlokaler för skolor! Ett annat problem med musikklassverksamheten i Sverige är att majoriteten av dem som väljer att gå där är vit medelklass. Vad beror det på tror ni? Det finns givetvis många anledningar till det, men kyrkan är en och valet av musik som man jobbar med är en annan. På så sätt rekryterar man inte elever från underrepresenterade grupper såsom arbetarklass och nysvenskar! Vilket fantastisk integrationsprojekt det skulle kunna vara att jobba tillsammans med musik!

Avslutar

Från och med idag slutar jag att blogga på den här sidan. Istället har jag startat en ny hemsida där det också finns en blogg. Välkomna på en liten titt! http://whippeternal.zoomin.se/ Sidan är långt ifrån klar.