Så här ser det ofta ut vid köksbänken när vi lagar mat. Ibland sätter hon också upp tassarna på bänken, den lilla bushunden. Ibland sitter de båda två och tigger, och visst, det är vårt eget fel. De får ofta smaka morot, paprika och andra gönsaker när vi står och hackar och skär. Gränsen går vid matbordet. Där spelar det ingen roll hur mycket Pippi tigger, hon får aldrig någonting. Det betyder visserligen inte att hon inte sitter under bordet och hoppas. Emellanåt lägger hon huvudet i knät och tittar bedjande. Det är svårt att motstå, men än så länge har vi klarat det. Nietzsche ligger oftast i bädden och tittar och väntar på eventuella matrester. Nu är det definitivt slut på matrestätande för hans del. Ett antal hekton ska bort.
söndag 27 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ha, ha, vilken söt bild! Ja, de är envisa trots att de vet att det egentligen är lönslöst! ;)
Pippi är alltså bland det charmigaste som finns!
Kramar till er!
Skicka en kommentar