Folkhemsk film

För dem som är filmintresserade finns en mycket bra och intressant avhandling av Carina Tigervall. Den handlar visserligen endast om svensk film, men om det spännande ämnet hur "invandraren" representeras i svensk film. Carina har tittat på perioden 1970 - 2000 och kan se att "invandraren" har gått från att vara en främling på tillfälligt besök som inte fick/kunde/ville integreras i det svenska samhället, till att ha blivit en person som bor här och gifter sig med svenska partners. Trots detta fortsätter "invandraren" att vara annorlunda i svensk film. Ett exempel är filmen Capricciosa. I den gestaltas den mörkhåriga kvinnan med just de konstaterande egenskaper som i den dominerande diskursen förknippas med den Andra, såväl den etniska som Kvinnan. Kvinnan i filmen är varm, musikalisk och mänsklig, i kontrast mot de svenska tafatta männen. Den Andra Kvinnan ersätter här den svenska kvinnan som dog. En varm omsorgsfull hushållerska ersätter en varm omsorgsfull moder - en tankebild som är hämtad ur koloniala och patriarkala diskurser. Boken finns att ladda ner från universitetsbiblioteket i Umeå.

Kärlek

"Om människor skulle älska varandra lika mycket som sina hundar, skulle världen vara ett paradis."

-James Douglas-

Nietzsche på Alnön

Nietzschepojken under sina lc-certlopp på Alnön i Sundsvall den 17 augusti. Tack Anna och Andreas för bilderna!
Fotograf: Andreas Björklund

Bilder från Folkmusikfesten på Gammlia

Krister Stoor

Mullin Mallin

Fler bilder finns i webbalbumet

Valp nästa år

Vi har haft funderingar på att ta valpar på Pippi nästa år. Men nu har vi bestämt att så icke blir fallet. Vi är helt enkelt inte redo för ett sådant ansvar. Däremot kommer vi att köpa en valp från någon uppfödare. Inget är bestämt ännu. Just nu ser vi oss omkring. När vi hittar någon som passar kommer vi att slå till. Först var vi inne på en till tik. Men igår när jag var ute med endast Nietzsche började jag tvivla. Han är så smidig. jag kan ha honom lös utan att vara orolig över att han ska sticka efter andra hundar eller människor. Han lyssnar på vad jag säger och håller sig alltid i närheten. Pippi är raka motsatsen. Henne kan vi knappt ha lös någonstans, inte att lita på. Alltså; det kanske blir en hane till istället! Sedan kan vi ju fråga oss varför vi ska ha en hund till överhuvudtaget!? :D

Musik hela helgen

Då kastar vi oss över till något helt annat än heternormativitet och homofobi (även om det också finns i överflöd inom folkmusikvärlden, precis som i alla andra världar). Jag är någon form av producent för Folkmusikfesten på Gammlia eftersom det är jag som har satt ihop programmet och kurserna. Men det är gjort i samarbete med visföreningen i stan, VISUM. Gammlia är vårt friluftsmuseum vid Västerbottens museum. Det är nionde gången vi tillsammans med museet arrangerar folkmusikfest i augusti månad. Vädret brukar vara fint, vi hoppas på det i år också! Om någon är intresserad att lyssna på vad vi erbjuder för musik kan ni gå in på Mullin Mallin, Pettersson & Fredriksson och Torbjörn Näsbom. Torbjörn spelar här Bach på sin nyckelharpa. Han är en fantastisk musiker och kan spela allt möjligt, både klassiskt och folkligt. Bland annat har han spelat och turnerat med Anne Sofie von Otter. Programmet är större än så här, men jag har inte ljudprov på alla. På lördag förmiddag är det kulningskurs. Om ni inte vet vad kulning är kan ni lyssna på Rosenbergs sjua. När jag är i skogen brukar jag använda kulning för att ropa in hundarna (fungerar inte alltid på Pippi :-)). Kulning (eller köukning som det heter i Jämtland) är en sångform som funktionellt förut användes för att locka på kor, getter och får vid fäbodar och som karakteriseras av en kraftig tonansats och vibratofri ton i extremt högt register. Fäbodar fanns ju inte i hela Sverige så främst användes det i Dalarna, Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen och Jämtland. Men man har givetvis lockat på sina fän även i andra delar av Sverige. Slut på dagens lektion! :-) Nu måste jag jobba!

Föreläsning i Sveriges mest homofoba stad

I går hade jag en föreläsning för gymnasielärare på temat "Vad är heteronormativitet och hur tar det sig uttryck i skolan?" i Örnsköldsvik. Allmänheten var också inbjuden. Det var inte en lätt uppgift. Jag var helt slut när jag kom hem. Jag tror att det var runt 70 personer i aulan och jag fick absolut ingen kontakt med dem. Det satt dock några personer ganska nära till höger som nickade och log emellanåt (när jag försökte vara rolig). Några till och med reste sig och gick ut. Om det här gänget något så när representerar Örnsköldsviks befolkning så förstår jag att staden har blivit utnämnd till Sveriges mest homofoba stad!

När jag var klar kom just de tre personerna fram och vi stod och pratade i nästan en timme. Det gav mig absolut mest av den tid jag var där. För det mesta går jag ifrån en föreläsning och har lärt mig något, och vissst, det gjorde jag väl den här gången också. Ni kan lista ut vad!

Cert i Sundsvall

I går kväll kom vi trötta hem efter LC-provet i Sundsvall. Nietzsche kom tvåa och tog sitt första cert! Vi åkte ner redan på lördag förmiddag och stannade i Skuleskogens nationalpark. Vår ambition var att ta en liten tur efter Höga Kusten-leden. När vi väl var där gick vi hela vägen till Slåttdalsskrevan, ca en mil fram och tillbaka. Smart, med tanke på att hundarna skulle springa på söndagen. :-) Det är en väldigt fin, men inte lättgången stig. Mycket uppför på ditvägen samt sten och rötter. Och så klart, mycket nedför på vägen tillbaka. Det känns lite i knäna fortfarande.

Den mäktiga Slåttdalsskrevan ligger centralt i Skuleskogens nationalpark. Den är ca 100 meter lång och är som mest 30 meter djup. Skrevan eller snarare klyftan har bildats när den cirka 7 meter breda diabasgången vittrat. I botten på skrevan kan man se rester av diabasen. Diabasen har här en inre struktur som gör den särskilt lättvittrad (diabas är en mörk basisk magmatisk bergart).

Ovanför Slåttdalsskrevan är det en vidunderlig utsikt! Det är olika avsatser ner mot havet.

Nietzsche tog sitt första LC-cert. Han kom tvåa med 85 poäng av 60 startande whippets. Vann gjorde Foxys O'Connor. Grattis till honom och ett jättegrattis till Carry On Adidas som blev LC-champion.

Tre whippar som längtansfullt spanar ut mot LC-fältet. De kan inte alls förstå varför de måste stå uppställda på det här sättet när banan ligger där borta! Bredvid Nietzsche står Swaara Grains of Sand (Ruter) och sedan Aaniston Baby Jonesy Sit And Stay (Chilli) som också tog sina första cert. GRATTIS! Pippi placerade sig på 20:e plats med 79,25 poäng. Med tanke på att hon är lite otränad gjorde hon en väldigt fin prestation.

Jag återkommer med actionbilder så fort Chillis husse, Andreas Björklund, har fått ordning på de bilder han tog.

Sundsvall och LC-prov på söndag

I morgon bär det av till Sundsvall och LC-prov för båda hundarna. Jag återkommer efter helgen med resultat, om det blir något att tala om.

Enyas nya hårfärg!

Södervikstur

Idag tog jag mod till mig och åkte ut till Södervik på eftermiddagen. Jag har inte varit där med hundarna i skogen sedan Pippi spårade älg innan semestern. Båda fick vara lösa, och gode värld vad de sprang. Det var bara att blunda när de kryssade i full fart mellan träden. Pippi fick som vanligt tag på en jättepinne som hon brottades med.

Hur kan man åka till skogen den här årstiden och inte ha med sig någonting att lägga blåbär i?! Det fanns hur mycket som helst och jag hade inte ens en bajspåse i fickan. Jag åt så mycket jag kunde och det gjorde även hundarna. Så fort jag stannade och böjde mig ner kom de som två skott och skulle äta på samma buske som jag plockade från.

Vid bäcken (med öring) hittade jag också några kantareller!

Jag älskar stenig natur!

En Enyabild och flera Pippibilder

Enya har sin pappas systemkamera här hemma nu och det är så roligt att ta bilder med den.

Min älskade Enya som fyllde 14 år igår! Fråga mig inte vad hon gör för min! Nedan ett gäng bilder på min älskade lilla Pippi!

Myshundar

Webbalbum från SW:s utställning i Umeå

Klicka här så kommer du till albumet.

Hatthylla 1950-tal

Idag vann jag en budgivning på Tradera! Nu är hatthyllan på bilden nedan vår. Den kommer att passa otroligt fint i vår hall. Nu gäller det att hitta en skohylla som passar.

Växbo i Hälsingland

På väg hem från Björnmossen åkte vi genom finnskogarna i Dalarna och Hälsingland upp till Växbo som ligger en bit utanför Bollnäs. Där besökte vi Växbo Lin. Med mig därifrån hade jag två bordstabletter som är vävda i tekniken "gåsöga" och ett stycke vitt lintyg som jag ska sy gardiner av, till sovrummet. Tyget kostade en slant så det finns inte utrymme för att sy fel.

Gamla Gefle

Om ni någon ska besöka Gävle får ni inte missa den gamla delen av staden. Här växte Thomas di Leva upp! Gamla Gefle är den del av Söders gamla bebyggelse som sparades vid en "sanering" av staden i början av 1950-talet. Stadsdelen har ett oregelbundet gatunät med trånga stenlagda gränder och många av byggnaderna är från 1700-talet. Här bor och verkar bl.a. glaskonstnären Gunnar Cyrén. Här finns också Joe Hills födelsehem och ett utvandrarmonument över mormonpionjären John Erik Forsgren, som också var från Gävle. Till skillnad från andra "kulturreservat" i Sverige, som t.ex. Wadköping i Örebro och Gamla Linköping, så består inte Gamla Gefle av gamla byggnader som flyttats dit från andra platser, utan är en autentisk plats. Här finns några riktigt mysiga kaféer för den som gillar sånt!

Gävle

I Gävle gjorde vi några utflykter. Bland annat besökte vi Engeltofta. År 1882 lät grosshandlare Bengt Gustaf Kronberg och hans fru Sara Augusta uppföra detta exklusiva sommarnöje. Det är ett representativt exempel på vad en förmögen grosshandlarefamilj kunde äga vid sekelskiftet 1800/1900. Engeltofta ger en inblick i tidens ekonomiska och sociala leverne, där representation, umgänge och friluftsliv var viktiga ingredienser. Sofia står och pratar i telefonen.

Vi åkte också och tittade på det nya området Gävle strand. Bostadskvarteren har en tydlig marin karaktär med bryggor, promenadstråk och egna båtplatser för de boende. Här vill jag bo när jag blir pensionär!


Brorsans hund Frasse, en Petit Basset Griffon Vendéen. Pälsen är tämligen ovårdad just nu. Min bror skyller på att den som brukar sköta om den har semester! Enligt rasstandarden ska intrycket av pälsen vara sträv och ofriserad, dock ej ovårdad. Så lite ursäktad är han. Frasse är en utpräglad rådjurshund.

Släktträffen

Jag och Sofia besökte Carl Larsson-gården innan vi åkte till släktträffen. I regn gick vi runt på området och jag köpte mig en svart dalahäst med silvermålning. Jag har tittat på den länge och äntligen slog jag till. Vi tog ingen guidad tur inne i huset. Tiden var för knapp. Jag har gjort det tidigare och det räcker med en gång för min del. Ni kan inte ana vad litet och trångt det är där inne. Herr Larssons målningar ligger inte ens nära sanningen. På dem ser det stort och rymligt ut. Jag vet att många blir besvikna när de sett hur det ser ut. Jag blev inte besviken. Detaljerna inne i huset är fascinerande.

Larssons romantiserande tavlor har bidragit till att vi blivit så totalt införlivade i föreställningen om ett superhem i kulturnormen att vi inte längre ser vad det egentligen handlar om. Nämligen den första riktiga skandalfamiljen!!! Enligt Natalia Kazmierska är Familjen Larsson allmogens svar på The Osbournes!

I samband med utställningen Sundborn goes extreme again är hela byn invirkad och instickad. Ett exempel är bron över Sundbornsån som rinner ut i sjön Toften. Det är Sofia som står på bron.

Vy från bron.

Ja, så var det släktträffen då! Vi hade jätteroligt. Som vanligt var det en massa tävlingar, frågesport och annat (som ni ser nedan). Mitt lag vann i regnet!

På lördagnatten sov vi hos min kusin Bibbi i Lilla Björnmossen. Lilla Björnmossen är en intressant plats ur flera aspekter. Det är en av de plaster i Dalarna där svedjefinnar slog sig ner under 1600-talet. På svedjefinska heter platsen Nitaso. So-namnen är bland de vanligast förekommande finska ortnamnen och har koppling till hur viktiga slåttermyrarna var för finntorpens försörjning. De flesta finnbosättningar hade relativt mycket boskap och det gick åt stora mängder vinterfoder. Man var därför noga med fördelningen av slåttermyrar vid råläggning mellan byar. Nitt/nitti/nitto/nytt-namnen beskriver de slåtterängen som i regel låg vid myrarna.

Finnarna som kom till Sverige under den här tiden var från Savolax-området. I början av 1600-talet drabbades den finska befolkningen av en katastrofal missväxt, som bl.a. drabbade Savolax-området mycket hårt. Även de följande åren präglades av svår missväxt, vilket var ytterligare en anledning till den långa flytten. Sverige och Finland var ju under den här tiden ett rike. De inflyttade finnarna hade således samma rättigheter som de svenska bönderna. Staten ville ha skatteinkomster, man såg då genom att erbjuda finnarna mark, en möjlighet att få ökade skatteinkomster, om den mark som fanns i den svenska "ödebygden" blev odlad.

Den andra aspekten som gör platsen intressant är att det är en gammal järnvägsstation. Stationsbyggnaden som min kusin bor i byggdes 1874. I huset finns fortfarande biljettluckan kvar. Ja, det finns mycket mer att säga om detta, men jag måste ge mig här. Jag är väldigt intresserad av finnmarkernas historia i Dalarna och Gästrikland.