Normkritiskt index i skolan

Representanter från Friends har en väldigt intressant debattartikel i Västerbottenskuriren idag. De menar att det inte räcker med att se på elevernas kunskap i dagens kunskapsskola. Det är lika viktigt att se på vilka kunskaper undervisningen bygger på. För att komma åt diskriminering, trakasserier och mobbning i skolan vill de införa ett normkritiskt index som grundar sig på variabler som exempelvis vidareutbildning av lärare, antal ämnen där normkritisk pedagogik tillämpas, elevinflytande och medbestämmande. Ett mycket bra förslag tycker jag!

Artikelförfattarna menar att normer begränsar oss alla (även de som inte avviker från dem) alltför mycket, vilket är alldeles korrekt. Problemet är bara hur det ska gå till att leva utan normer. Är det överhuvudtaget möjligt? Poängen är väl att normerna ska ifrågasättas, därmed förändras de sakta men säkert. Men normer kommer alltid att finnas. Det är bara att titta bakåt ett stycke i historien så kan vi se att det såg helt annorlunda ut på i stort sett alla områden, exempelvis var homosexuella handlingar kriminella fram till 1944 och ända fram till 1979 stämplades homosexualitet som en mental sjukdom i Socialstyrelsens klassifikation över svenska sjukdomar. Numera betraktas det inte som en sjukdom, men begränsas av andra normer istället. Så normer kommer alltid att finnas. Det viktiga är att vi är medvetna om dem (och inser att de inte är naturliga) så att vi kan göra något åt dem.