fredag 29 augusti 2008

Folkhemsk film

För dem som är filmintresserade finns en mycket bra och intressant avhandling av Carina Tigervall. Den handlar visserligen endast om svensk film, men om det spännande ämnet hur "invandraren" representeras i svensk film. Carina har tittat på perioden 1970 - 2000 och kan se att "invandraren" har gått från att vara en främling på tillfälligt besök som inte fick/kunde/ville integreras i det svenska samhället, till att ha blivit en person som bor här och gifter sig med svenska partners. Trots detta fortsätter "invandraren" att vara annorlunda i svensk film. Ett exempel är filmen Capricciosa. I den gestaltas den mörkhåriga kvinnan med just de konstaterande egenskaper som i den dominerande diskursen förknippas med den Andra, såväl den etniska som Kvinnan. Kvinnan i filmen är varm, musikalisk och mänsklig, i kontrast mot de svenska tafatta männen. Den Andra Kvinnan ersätter här den svenska kvinnan som dog. En varm omsorgsfull hushållerska ersätter en varm omsorgsfull moder - en tankebild som är hämtad ur koloniala och patriarkala diskurser. Boken finns att ladda ner från universitetsbiblioteket i Umeå.

2 kommentarer:

Play A While sa...

Är det detta som kallas etnocentrism.....

Susanne Lindström sa...

Ja, det skulle man kunna säga. Etnocentrism skapas och finns ju i diskursen om det egna landet och dess etnicitet. Det som är vårt och så som vi gör är det bästa och det bästa sättet att göra saker på. Allt annat är fel och annorlunda (tänk bara på alla etnocentriska sägner som florerade på 70-talet om bl.a. jugoslaver och turkar)! Det som är intressant med filmen Capricciosa (såsom Jalla Jalla, Kopps, Vingar av glas etc) är att den är skapad av en som själv har invandrat till Sverige, i det här fallet Reza Bagher. Diskursen om den Andre är så pass stark att den omfattar oss alla. Det är just det som postkoloniala teoretiker blanda annat sysslar med. Men flera av filmerna som tas upp i boken gör också motstånd mot etablerade stereotyper.