Det blev inte speciellt bra resultat varken för Pippi eller Nietzsche i lördags på klubbmästerskapen i LC. Enligt vad Antti kunde bedöma spang båda väldigt fina lopp, men domarna tyckte annat. De lade väldigt stor vikt vid samarbetet i sin bedömning (de skrev omdömena tillsammans) och våra hundar är visst väldigt dåliga på det. Kanske lite väl trastända! För övrigt sprang Nietzsche andra loppet ensam så då kunde han ju inte samarbeta med någon i alla fall. Nåja, hundarna hade roligt och det är det viktigaste. Men olyckligt nog haltar Pippi lite nu. Vi ska nog ta oss en riktig funderare på hur vi ska göra med LC framöver. Det har varit lite väl många småskador på sistone (om man kan kalla Nietzsches allvarligt stukade tå för småskada?!). Vi åker till Vitå i Norrbotten i september på prov i alla fall och sedan får vi se.
MAMMUT
I helgen såg vi Lukas Moodyssons internationella film Mammut som utspelar sig i New York, Thailand och Filippinerna. Det här är en berättelse om livet där Moodysson bit för bit blottar sprickor i fasaden. I den här filmen gestaltas människor som arbetar för att skapa välstånd för barn de inte hinner träffa. Den visar hur barn växer upp på soptippar eller säljer sina kroppar till turister i hopp om att morgondagen kanske, kanske ska infria åtminstone någon av de drömmar som ännu inte dött. Och inte minst visar den hur allt hänger ihop och hur den enes tillvaro är en förutsättning för den andres.
I centrum står det framgångsrika paret Ellen och Leo, som bor i New York tillsammans med sin dotter Jackie. Båda två jobbar väldigt mycket - Leo är programmerare och grundare av en stor spelsajt, medan Ellen är en framstående kirurg. Deras sjuåriga dotter umgås därför till största delen med deras barnflicka och hemhjälp Gloria från Filippinerna. Hon har tillfälligt tvingats lämna sina två egna barn där hemma hos sin mormor, medan hon försöker tjäna tillräckligt med pengar i USA för att de så småningom ska kunna flytta till ett nytt hus. Hennes barn har inte särskilt stor förståelse för mammans beslut, och den äldsta sonen Salvador vill gärna ta saken i egna händer och tjäna ihop pengar så att Gloria inte längre ska behöva jobba i USA. Under tiden ska Leo iväg på tjänsteresa till Thailand, för att skriva på ett nytt kontrakt. Men avtalet drar ut på tiden, och det som var tänkt att vara avklarat på ett par dagar börjar ta betydligt längre tid. Leo beger sig därför ut på upptäcksfärd över Thailand, och stöter ihop med en ung prostituerad tjej som han börjar umgås med. Med Leo borta, börjar Ellen samtidigt att inse att hon knappt har någon kontakt med sin dotter längre. Jackie umgås betydligt mer med Gloria än med sin mamma, och Ellen klarar inte ens av att ordna lunch.
Mattjuven Sakari
Vi har verkligen fullt upp med att komma ihåg att inte ha någonting ätbart framme överhuvudtaget på köksbänkar och matbord. Sakari är så in i bomben snabb att vi inte ens hinner blinka innan han har fått ner det på golvet och ätit upp det. Förra veckan slet han ner en tallrik från köksbänken med kikärtsbiffar och ris. Tallriken gick sönder och maten åts upp på ett ögonblick. Till saken hör att kikärtsbiffarna innehöll sambal oelek, massor av vitlök och lime! På natten kunde jag knappt sova utan låg på helspänn redo att springa ut med en diarréhund. Men inte då! Han sov så gott på min kudde med ljudliga snarkningar. Jag tror att han har en stålmage. Förra veckan tog han sig också in i förrådet där vi har hundmaten och hann stoppa i sig en ansenlig mängd torrfoder innan vi kom på honom. Hur ska det gå att hålla vikten på den här lille herrn tro?
2 kommentarer:
Jodu - matsnåla whippar de kan verkligen konststycket med att knycka:-))! Sedan gäller det att äta så mkt som möjligt på så kort tid man kan, innan man blir upptäckt.
En "proppfull" whippet antar på ngt konstigt vis "bullterrier-stuket"!!
Ha,ha Bus-Sakari =)
Skicka en kommentar