måndag 4 augusti 2008

Släktträffen

Jag och Sofia besökte Carl Larsson-gården innan vi åkte till släktträffen. I regn gick vi runt på området och jag köpte mig en svart dalahäst med silvermålning. Jag har tittat på den länge och äntligen slog jag till. Vi tog ingen guidad tur inne i huset. Tiden var för knapp. Jag har gjort det tidigare och det räcker med en gång för min del. Ni kan inte ana vad litet och trångt det är där inne. Herr Larssons målningar ligger inte ens nära sanningen. På dem ser det stort och rymligt ut. Jag vet att många blir besvikna när de sett hur det ser ut. Jag blev inte besviken. Detaljerna inne i huset är fascinerande.

Larssons romantiserande tavlor har bidragit till att vi blivit så totalt införlivade i föreställningen om ett superhem i kulturnormen att vi inte längre ser vad det egentligen handlar om. Nämligen den första riktiga skandalfamiljen!!! Enligt Natalia Kazmierska är Familjen Larsson allmogens svar på The Osbournes!

I samband med utställningen Sundborn goes extreme again är hela byn invirkad och instickad. Ett exempel är bron över Sundbornsån som rinner ut i sjön Toften. Det är Sofia som står på bron.

Vy från bron.

Ja, så var det släktträffen då! Vi hade jätteroligt. Som vanligt var det en massa tävlingar, frågesport och annat (som ni ser nedan). Mitt lag vann i regnet!

På lördagnatten sov vi hos min kusin Bibbi i Lilla Björnmossen. Lilla Björnmossen är en intressant plats ur flera aspekter. Det är en av de plaster i Dalarna där svedjefinnar slog sig ner under 1600-talet. På svedjefinska heter platsen Nitaso. So-namnen är bland de vanligast förekommande finska ortnamnen och har koppling till hur viktiga slåttermyrarna var för finntorpens försörjning. De flesta finnbosättningar hade relativt mycket boskap och det gick åt stora mängder vinterfoder. Man var därför noga med fördelningen av slåttermyrar vid råläggning mellan byar. Nitt/nitti/nitto/nytt-namnen beskriver de slåtterängen som i regel låg vid myrarna.

Finnarna som kom till Sverige under den här tiden var från Savolax-området. I början av 1600-talet drabbades den finska befolkningen av en katastrofal missväxt, som bl.a. drabbade Savolax-området mycket hårt. Även de följande åren präglades av svår missväxt, vilket var ytterligare en anledning till den långa flytten. Sverige och Finland var ju under den här tiden ett rike. De inflyttade finnarna hade således samma rättigheter som de svenska bönderna. Staten ville ha skatteinkomster, man såg då genom att erbjuda finnarna mark, en möjlighet att få ökade skatteinkomster, om den mark som fanns i den svenska "ödebygden" blev odlad.

Den andra aspekten som gör platsen intressant är att det är en gammal järnvägsstation. Stationsbyggnaden som min kusin bor i byggdes 1874. I huset finns fortfarande biljettluckan kvar. Ja, det finns mycket mer att säga om detta, men jag måste ge mig här. Jag är väldigt intresserad av finnmarkernas historia i Dalarna och Gästrikland.

3 kommentarer:

Play A While sa...

Spännande med lite historia!!!

Jenny,Nokia och Leo sa...

Ja, listan över resmål jag "måste" besöka blir bara längre och längre...

Susanne Lindström sa...

Henrik: Ja, utan historia är vi ju ingenting. Det var det första ämnet jag började läsa på universitetet, vilket inte nödvändigtvis betyder att jag kan någonting.

Jenny: Du kan ju börja med att komma till Umeå! :-)